Dramaturgi

Konsten att berätta en historia och fånga tittaren 

Klassisk dramaturgi – Västerländsk dramaturgi

Det dramatiska triangel används ofta som utgångspunkt i kommunikation. Till exempel “Röd luvan”, offret; vargen som förföljaren och jägaren som är räddaren i sagan.

Under antiken var det den grekiska mytologin som stod modell för berättandet. När kristendomen bredde ut sig byttes referensramarna ut. Numera är det i västvärlden nya testamentets berättelse som fungerar som prototyp för den dramatiska berättelsen. Människan blir huvudkaraktären som vill nå sitt mål och ropar ”Hjälp mig”, Kristus är hjälten eller hjälparen som vill stötta huvudkaraktären och ”det onda” är allt det som vill hindra huvudkaraktären från att nå sitt mål. Bibelns dramatik är ”The greatest stories ever told”. Numera är den mest använda strukturen den amerikanska filmdramaturgin, även kallad Hollywood-modellen.

Att använda sig av filmdramaturgi är ett enkelt sätt att fånga tittaren och hålla oss i fast grepp under filmens alla 90 minuter. Utan att vi tänker på det så lotsas vi igenom filmens olika stadier som är samma oavsett om du tittar på en actionfilm eller en romantisk komedi.

”Dramaturgin är berättandets grammatik som förklarar hur vi kan nå fram med vårt budskap genom en berättelse. För berättaren är dramaturgins logiska, dynamiska system lika självklar som strukturen är i vårt modersmål, där formläran och meningsbyggnaden upplevs så naturlig att den blir besvärlig att förklara.

Dramaturgiska kurvanDen dramaturgiska kurvan
Aristoteles gjorde redan på sin tid en avhandling om hur ett drama ska vara uppbyggt. Generellt sett kan man säga att det ska finns en början, en mittdel och ett slut. De olika akterna utlöser en första och andra vändpunkt. Om filmen inte följer en tydlig struktur kan vi som tittare känna oss förvirrade och i värsta fall uttråkade. Vissa ”smalare” filmer som inte följer den dramaturgiska kurvan kan ibland upplevas som mer svårbearbetade.

Övning i filmdramaturgi
Att känna till filmens dramaturgi är en förutsättningen för att både analysera och skapa film. Ett tips är att se om en film du redan har sett, helst en typisk amerikansk film för enkelhets skull, och använda dig av den Dramatiska kurvan för att urskilja de olika stadierna.

Början av filmen
Här lär vi känna karaktärerna, miljön och historien.
Anslag
Det här är själva inledningen av filmen och här får du ganska snabbt en känsla av filmen. Filmens anslag blir tittaren utgångspunkt och du får en ingång i berättelsen utan att berätta för mycket.
Presentation
Efter inledningen presenteras filmens karaktärer och den miljö de vistas i. Här får vi också vet vad som kommer att bli filmens huvudkonflikt. I det här skedet ska allt som spelar en huvudroll presenteras.
Mitten av filmen
Här utvecklas historien och vi fördjupar oss i konflikten.
Fördjupning
Här fördjupas huvudkonflikten och vi får bland annat veta bakgrunden till konflikten. Det ger oss information om hur de har hamnat i den situation som de befinner sig i. Här presenteras även eventuella bikonflikter.
Konfliktupptrappning
Här ökar tempot och konflikten blir mer dramatisk. Maktkampen blir intensivare och de två sidorna/viljorna/uppfattningar ser ut att komma till en punkt utan återvändo, så kallad Point of no return, vilket ofta är resultatet av någon form av bevisning som kommer fram.
Slutet av filmen
Mot slutet av filmen står det klart att det bara kan bli en vinnare, vilket resulterar i ett klimax.
Upplösning
När de två sidorna har nått så långt att en upplösning oundviklig får vi reda på vilken väg som blir utgången, alltså vem som vinner. Lösningen sker högst upp på den dramaturgiska kurvan och vi har nått filmens klimax.
Avtoning
Här rundas filmen av och vi går ner i ett betydligt lugnare tempo. Vi får reda på vad som blev följderna av upplösningen, var karaktärerna tar vägen och vad som kommer att hända sen.